En hyllning till mig själv.

Det är inte lätt att vara ödmjuk, för den är som är felfri som jag. Jag är snäll, jag har en bra attityd till livet och jag ler när jag svarar i telefonen. Jag tycker att jag ser helt okej ut och jag visar gärna upp mina vackra tänder. Jag har många bekanta och tillräckligt många nära. Jag har en familj som skrattar och gråter med mig. Jag är lagom klok och vet hur man ordbajsar. Jag är grym på att vara moster. Jag är stolt över att vara mig. Jag har lyckats fånga mig en riktigt härlig karl, jag lyckas charma de flesta. 

Nej, det är jävlar inte lätt att vara ödmjuk.

Puss


You people are made of stone!

Nu var första arbetsdagen efter en veckas ledighet avklarad. Så nu sitter jag och småtittar på Vänner, Monica gråter och svamlar om sin farmor som gått samma väg som deras hund Chi-Chi, samtidigt som Chandler håller för öronen.
 Wow!
Jag har ågren över hur hemskt det ser ut i lägenheten. Måste göra något åt det, och det är snart.

Jag har fortfarande inte packat upp gitarren.

När den sista tandkrämen som man kämpat en kvart med att få ut ur tuben åker ner i handfatet
Då vill man bara ge upp. Who's with me?


RSS 2.0