Nu har man fyllt 19 år också. Mitt sista tonårsår. Jag firade födelsedagen med familjen, det var en underbar födelsedag, jag tackar er för sällskapet och alla fina presenter! Min familj är den bästa!

Jag kom nyss hem från Madde, vi var duktiga och tog oss till träningen ikväll, det var skönt att få det gjort.

Jag måste säga en gång till att jag verkligen tycker om Melissa Horns nya album, det går rätt ofta i lägenheten numer.

Imorgon är jag ledig, hoppas Anna mår bättre så att hon kan komma och fika!

Nu ska jag gå isäng och sova, godnatt.

Kram

Kissie, eller Alexandra som hon heter får mig nästan att skämmas över att vara kvinna. Jag har läst hennes blogg nu några dagar och vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta åt hennes attityd och henes dåliga paintbilder. Om det nu är någon slags roll hon spelar eller inte, spelar ingen som helst roll. Hennes blogginlägg är inte de minsta lilla intressanta eller ett dugg intelligenta. Hennes intelekt verkar gå jäms med hennes fotknölar.
Det värsta är att hon kanske är intelligent, men hon vågar inte visa det, för då skulle hon förlora läsare. Synd.

Till råga på allt så tjänar hon pengar på varenda ord hon skriver. Jag förstår inte vad det är hon får betalt för? Att säga hur snygg och sexig hon är? Att skryta över hennes bögkompis? Att skryta över att hon dricker åtta av sju dagar i veckan? Att lägga ut bilder på hennes personliga tränare? Att skriva långa inlägg om hur hennes fans följer efter henne? Att lägga ut videoinlägg på när hon förstorar läpparna? Att se ner på de som inte får plats i ett par tights i XS? Att säga att man är fet om låren går ihop kanske?
Mina lår går ihop, men jag är inte det minsta fet för det.

Nej. Alexandra "Kissie" Nilssons blogg får mig att bli lite ledsen över vilka människor ungdomar ser upp till idag. Jag vill inte se ut som henne, inte ens om jag fick betalt. Visst är hon snygg, det håller jag med henne om. Men jag tycker om mina läppar precis som de är, och jag tycker det är snyggare med tjejer som vågar visa vilka de är, som vågar ha lår som går ihop.

Tacka vet jag riktiga kvinnliga förebilder, som min mamma. Eller Tracy Chapman, en vacker kvinna som uttrycker hennes känslor genom att skriva otroliga texter och melodier.

Hon får tycka vad hon vill, men jag kommer inte hålla med.
Hon får se ut hur hon vill, men jag kommer aldrig se upp till henne.
Hon får skriva hur hon vill, men jag kommer inte ändra min uppfattning.

Tack för mig :)

Den här morgonen är så mysig att jag helst inte vill gå till jobbet. Jag vaknade imorse med den vackraste jag känner, sedan kom man till lägenheten och brydde sig inte om att tända lampan i vardagsrummet. Jag startade Melissa Horns album och skruvade ner all bas på stereon. Jag tog en lång dusch och packade inför dagens resa till Källan!

Jag skulle gärna sätta mig med en kopp te i soffan och lösa korsord, det känns som en sån morgon.
Men nu måste jag springa på jobbet!

Kram

Nu är ännu en arbetsdag slut. Kroppen värker litegrann och jag ser fram emot en helg på Källan. Jag har disk som ligger på hög tillsammans med alla räkningar. Jag ska träna ikväll men kände mig inte det minsta lilla taggad, skulle hellre städa lite och lyssna på Melissa Horns album som anlände på posten här om dagen. Den här dagen går inte i optimismens tecken, men för mig gör det inget. Ibland är det skönt det också.

Jag har funderat på att börja lägga undan pengar för att operera ögonen en vacker dag. Jag borde spara pengar till att leva. Jag fick i alla fall 25 kronor i form av en bonuscheck idag från ICA. Det är alltid något. Det ekar i min plånbok och jag gör alldeles för många impulsköp.

Nu ska jag koka mig en gröt och lägga mig under min varma filt i soffan.

Det jag älskar mest idag är Glenn.
Dagens vackraste är Melissa Horns nya album.
Dagens gladaste är Alfred och Tilde.
Dagens skönaste är en lång dusch och mjukisbyxor.
Dagens bästa är livet.