Nu sitter jag här... Persiennerna är nerdragna som vanligt, lampan är släckt och Tracy Chapman fyller lägenheten.
Jag tänker tillbaks på London och konserten i Roundhouse. Det var en fantastisk upplevelse. Jag skulle göra det tusen gånger om. Om jag bara fick chansen.

Jag är kall om händerna och har lite huvudvärk. Jag är lite trött på det mesta. Tvn erbjuder inga höjdarprogram direkt och jag känner mig lite ensam. Ikväll hade varit en perfekt kväll för en mysig film och lite chicago. En varm kram och tända ljus.

Jag tror att jag ska öppna Photoshop och redigera lite bilder. Man får lov att leta i gamla mappar, eftersom jag inte fotat på bra länge.

Jag funderar över framtiden och vet fortfarande inte vad jag kommer fram till. Framtiden förändras så fort. Men som det ser ut idag så vill jag ha ett hus vid vattnet. Jag vill ha en källare där jag kan ha mina boxargrejer, jag vill ha en hund och ett jobb där jag trivs. Jag vill vara med den jag tycker om mest av alla.



Jag ser tillbaks på vad som har varit och inser att jag faktiskt lärt mig något. Jag ser ljust på framtiden och jag längtar dit. Jag är redo för vad som kommer. Jag är beredd på förändringar. Jag hoppas att mina drömmar går i uppfyllelse. Jag hoppas på framtiden.

Tänkte skriva ett blogginlägg igår, men hade inget att skriva. Det har jag i och för sig inte nu heller. Men vi gör ett nytt försök eftersom Hampus klagat på min kassa uppdatering.

Idag efter jobbet tog jag en dusch för att mitt hår såg förjävligt ut. Det blir lätt så när man måste ha ICAkepsen på sig heldagarna. Den ser förjävlig ut också, när vi ändå är inne på ämnet.

Jag kände mig lat, så dagens middag kommer från Billys. Colan är varm och snart helt fri från kolsyra, men jag är glad ändå.

Jag lyssnar på Tomas Järvheden. Han är kul... Och rätt söt.

Idag har det varit en hyffsat trevlig dag på jobbet. Vi har diskuterat barn och aborter, Kniven i strupen, avundsjuka och annat trevligt.
Kniven mot strupen är världens sämsta program. Alexander Nilson är programledare. Han är ful. Han försöker vara Gordon Ramsey och han har ingen mössa på sig i köket. Fyfan.

Nu är min lyxmiddag slut.
Nu väntar jag bara på att TRS'n ska hämta upp mig vid dörren, så att jag får åka till Barsele. Det blir kortspel och Mästarnas mästare.

Förövrigt är jag kär och lycklig, mätt och belåten, lugn och harmonisk.

Jag tyck om Glenn. Så det så.

Punkt.

Ännu ett år har passerat och man kommer allt närmare pensionen.
Det har varit ett mycket händelserikt år, som man aldrig kommer glömma. 2009 är ett är som skrivit historia.. På många sätt.

Årets första morgon vaknade man i Tärna på Bed & Breakfast med världens bästa tjejgäng. Vi hade satt upp stora mål för 2009 och många av dem har man faktiskt nått. Januari var som vanligt en svinkall månad som flöt förbi obemärkt. Vi påbörjade vår sista termin på Luspen. Vi spenderade någon natt i Dammkojan också.

Februari och Mars var härliga månader. Jesper döptes, Jag tog körkortet, vi bakade en hel historialektion.



Efter mars kommer april. Studenten kröp sig närmre och vi firade att vi bara hade 50 dagar kvar. Vi hade fest i skidstugan, en jättetrevlig kväll med en efterfest jag kommer ihåg. Jag åkte hem och hade pirr i magen.
Valborgsmässoafton kom och jag gick ner på Röbroplanen med höga förhoppningar. Jag spenderade kvällen med en Man som visade sig vara den vackraste jag träffat.

Maj... Maj var en mycket speciell månad på alla sätt. Alla var så stressade över balen att vi snart klättrade på skolans väggar. Vi åkte till Stockholm för att tänka på annat, jag tänkte mest på Glenn. När vi kom hem var det bara att kasta på sig balklänningen, skåla tillsammans med Hampus och åka ner på badsjön.

Balkvällen var en underbar kväll, jag hade verkligen jätteroligt. Jag blev balens drottning och rörd till tårar.
Hampus spillde rödvin över den vita duken. Sara höll tal och Louis och Evy var de bästa värdparet någonsin.

Morgonen efter kom med ett chockbesked. En grymt vacker tjej hade lämnat oss under natten. Jag åkte med Glenn upp på utsikten. Jag satt där, bara tittade, grät och skrattade åt alla roliga minnen. Det är så tungt att hon inte är med oss längre. Jag saknar henne verkligen.

Juni kom och därmed studenten. Det var en helt sjukt rolig kväll, den bästa någonsin tror jag. Jag grät, jag grät och jag skrattade. Jag saknar min klass...



Jag jobbade hela sommaren. Mellan jobbet var det Storumandagarna och andra roliga tillställningar. Men jag jobbade mest.

När sommaren var över grubblade man mycket inför framtiden men det löste sig rätt bra.

Hösten var vacker.

Jag åkte på en ansiktsförlamning som nu börjar gå över.

Julen kom och den spenderade man med min underbara familj. Jag älskar dem över hela mitt hjärta.

Och nu sitter man här och tänker på hur fort ett år egentligen går. Glenn kom nyss innanför dörren och jag tror att jag känner lukten av pepparkakor.. Jag känner lukten av pepparkakor.
Nu ska jag sätta mig i soffan och äta så många jag hinner innan de är slut.

God fortstättning.