Nu sitter jag här... Persiennerna är nerdragna som vanligt, lampan är släckt och Tracy Chapman fyller lägenheten.
Jag tänker tillbaks på London och konserten i Roundhouse. Det var en fantastisk upplevelse. Jag skulle göra det tusen gånger om. Om jag bara fick chansen.

Jag är kall om händerna och har lite huvudvärk. Jag är lite trött på det mesta. Tvn erbjuder inga höjdarprogram direkt och jag känner mig lite ensam. Ikväll hade varit en perfekt kväll för en mysig film och lite chicago. En varm kram och tända ljus.

Jag tror att jag ska öppna Photoshop och redigera lite bilder. Man får lov att leta i gamla mappar, eftersom jag inte fotat på bra länge.

Jag funderar över framtiden och vet fortfarande inte vad jag kommer fram till. Framtiden förändras så fort. Men som det ser ut idag så vill jag ha ett hus vid vattnet. Jag vill ha en källare där jag kan ha mina boxargrejer, jag vill ha en hund och ett jobb där jag trivs. Jag vill vara med den jag tycker om mest av alla.



Jag ser tillbaks på vad som har varit och inser att jag faktiskt lärt mig något. Jag ser ljust på framtiden och jag längtar dit. Jag är redo för vad som kommer. Jag är beredd på förändringar. Jag hoppas att mina drömmar går i uppfyllelse. Jag hoppas på framtiden.