Tiden går
Ibland när jag har tråkigt läser jag igenom gamla blogginlägg och idag var en sådan gång.
Jag läste om nervositeten inför studenten, påmindes om att jag faktiskt skulle läsa en kurs i beteendevetenskap på distans men gav upp innan jag börjat.
Jag läste om hur jag brukar städa lägenheten medan jag dansade i mjukiskläder, när slutade jag med detta!?
Jag läste gamla subtila meddelanden som jag glömt varför jag skrev och vad de betydde.
Jag skrattar åt hur naiv jag var, jag trodde att jag hade koll. Idag har jag insett att jag aldrig har koll. På något.
Samtidigt skrev jag kloka och rätt roliga inlägg om olika vardagsobservationer. Jag skrev om mannen i rosa keps som alltid satt utanför ICA. Jag skrev om den egna kulturen som växte fram i vår datasal. Jag skrev ett inlägg om vår klass som faktiskt berörde mig så här fyra år senare.
Det facsinerar mig hur fort tiden går, första dagen på Luspen var ju nyss?
Förklara för mig.
Vad är det med män och deras förmåga att viska?
Satt på en föreläsning idag och började lyssna på andra ljud än föreläsarens prat om SoL och LSS. Jag upptäckte rätt fort att de enda jag hörde var killarna i klassen som gjorde sitt bästa för att viska. Det är bara det att män inte kan viska. Detta är en hypotes som skulle undersökas närmare.
Jag har en vän som jag aldrig hört viska, det blir bara ett avgrundsdjupt mummel när han försöker.
Aivak
Morgonen när jag tog de här bilderna var en av de vackraste morgnarna.
Jag vaknade först av alla i ett varmt tält, så jag och Presley klev upp, även om Presley inte orkade gå längre än utanför ingången till tältet. Jag gick ner till sjön för att tvätta av ansiktet och borsta tänderna. Jag packade upp kameran så tyst jag kunde för att inte väcka de andra, sedan gick jag ut på upptäcksfärd!
Jag önskar att man kunde börja varje morgon på samma sätt.
