Bortomland Del 2

Nu sitter man i datasalen igen, och jag blir bara mer och mer övertygad att datasalen snart blir en egen religion eller en egen rätt pantad sekt. Blondie sitter och klagar på stavfel, Wim spelar arenan men tabbar ner så fort killen med glasögon och makt går förbi. Båta bytte låt från "Var nöjd med allt som livet ger" till någon konstig skrik/operamusik. Joel och Indian Viciera sitter för långt bort för att jag ska kunna se vad de sysslar med. Jag vet inte om jag vill veta heller, när jag hör vilka ord de använder och när jag ser vilka smygleenden jag får av Joel där borta. Det kan ha med Wow att göra, eller så är det kära... Men ändå... Jag blir lite rädd.

Blondie har en Manbag, han har insett hur bra handväskor är men han försöker fortfarande se manlig ut. Jag vet inte om han lyckas, han faller på det långa blonda håret.

Blondie har en fråga!?
Vad har en dator och en server för relation till varandra?
Svar: Ehm.. Ja.. Det har med kommunikation att göra.. Hmm..


Vår undervisning ligger på hög nivå och IQ'n i datasalen slickar golvet.

Här pratar de om routrar, nätverk, ip, nätverkskablar, internet... Wim och Hampus kappberättar norgehistorier och jag är osäker på om de förstår skämten själva. Jag märker snabbt vilken nivå intelligensen ligger på här inne, jag kan nästan ta på den.
- Vad är det för skillnad mellan en norrman och yttre rymden ?
- I yttre rymden finns det hopp om intelligent liv.

Känn hur du blir yr

Efter tre timmars stå-uppkomik blir man rätt trött men överdrivet glad.
Stå-upp komik har en konstig inverkan på oss människor. När du går för att se en stå-uppartist, så skrattar du åt allt han eller hon säger, oavsett om det är roligt eller inte. Man skrattar bara för att man vet att det borde vara roligt. Eller så är det så att man egentligen inte förstår, men skrattar för att inte verka dum.
Jag skrattar för att jag tycker att allt är roligt.

Så, mer stå-uppkomik åt folket!

Priset för kvällens skönaste stå-uppkomiker går till...

Trummvirvel...

Thomas Järvheden!



Jag är ens inte cp, cp, cp...

Sorgen över allt som är verkligt...

Ännu en dag på jobbet är avklarad. Idag hände det mest pinsamma som kan hända! En kund fick tala om för mig vart jag skulle hitta den ekologiska fisken. Man tycker ju att jag borde kunna det, jag som har jobbat där ett tag nu. En from och gammal kvinna var nära på att få betala Wims snus, helt ovetandes. Jag tappade bort två av tre "nästa kund" pinnar och blev självmordsbenägen. Jag höll en nys så länge att den exploderade över alla i kön, och kön nådde ända bort till drickorna. En man tog mig i handen och tackade mig för att jag bjöd han på en plastpåse, det kallar jag hyffs.

Nu sitter jag på bowlingen, Petter sitter och ritar av hallen och jag tar upp hans arbetstid genom att okkupera hans dator.

Jag vill ha chips.

Det är en konstig värld vi lever i

Jag ville bara säga att Akkan är min och Fridas nya fredagsunderhållning. Storuman rockade hårt idag och bilar är tydligen bättre än vi kvinnor på alla möjliga sätt. Jag har lagt på mig något ton efter en pizza på Frasses med Pappa. Jag dansar fortfarande runt i lägenheten så fort jag är ensam. Det har fortfarande inte blivit roligt med disk och än är det ingen som har uppfunnit något som gör läxan åt mig. Jag tycker att alla tekniker runt om i världen kan ta och använda sina kunskaper och uppfinna alla maskiner och program som jag ber om.

En kort lägesupdate.
You got a fast car
I want a ticket to anywhere
Maybe we make a deal
Maybe together we can get somewhere
Anyplace is better
Starting from zero
Got nothing to lose
Maybe we'll make something
Me
Myself
I got nothing to prove

Fast car - Tracy Chapman

Vad blir rätt och vad blir fel

Jag har blivit en nörd. Inte en sån med glasögon som har matte och kemi som hobby och deras enda vän är deras miniräknare som inte vanliga människor förstår sig på. Inte en sån som lever för att spela Cs, Wow eller Wc3. Nej inte en sån nörd...
Jag har bivit en ny typ av nörd, en harpannörd. Jag är helt fast i harpan-träsket. Jag spelar det första jag gör på morgonen och det sista jag gör innan jag somnar, om jag somnar.
Trots att min lek aldrig går ut så håller jag hoppet uppe. Trots att jag spelat 286 spel på Ipoden och bara vunnit 30. Man får inte ge upp, man måste kämpa för att vinna.

---Nu när jag gick in på google för att leta reda på en passande bild till det här inlägget, hittade jag något spännande.. Fusk till harpan.. Men jag ska inte låta det ta mig, det är inte min grej! Men om NI vill se korten hoppa, så var det en fågel som viskade i mitt öra att shift+alt+2 skulle fungera.---



Det där va på riktigt... Inget fusk här inte...

En dans med svåra steg

Okej, jag erkänner. Lova att inte mobbas. Jag dansar runt i lägenheten så fort jag blir ensam. Jag hoppar i sängen och ramlar runt i soffan. Jag skakar rumpa till Tracy Chapmans aftrikanska rytm, jag erkänner. Döm mig inte, jag är precis som ni, jag har bara kanske lite problem med att erkänna mina svagheter. Jag som tappade bort min känsla för takt för länge sedan, eller... när jag tänker efter har jag nog aldrig haft någon känsla för takt... alls. En gång glömde jag att dra ner persiennerna... Det är inget att skratta åt.

Tracy Chapman - Crossroads
Shake that ass!

Va kul att det gick vägen

Nu ska jag börja skriva i bloggen lite oftare, även om det innebär korta och helt meningslösa inlägg!

Ibland blir jag glad på mig själv, som idag när jag kom in i lägenheten och såg att jag faktiskt kom ihåg att sätta Ipoden på laddning imorse. Det betyder att jag kan forsätta min jakt på värdelösa låtar, som jag av någon lustig anledning lagt in på min Ipod. Bra Sara! Bra jobbat. Det känns bra att berömma mig.
Don't dwell on the past
Love that was lost and didn't last
That summer bloom is fading fast
But I'm falling for you

Tracy Chapman - Dont Dwell





Koder

Jag har tänkt på en sak...
Tro det eller ej. Jag vet att era hakor hänger ner till golvet, men det är sant.

Jag tror att internet försöker lura oss allihop. Lösenord är bara någon slags placeboeffekt. Jag försöker lura internet ibland genom att skriva in fel lösenord, men jag lyckas aldrig, det svarar bara med att jag skrivit in fel lösenord och att jag ska försöka igen. Men om jag skriver mitt lösenord med superduperfart, sådan fart att jag bara inte kan ha skrivit rätt, då fungerar det ändå. Trots att jag nästan är säker på att jag kastade om bokstäverna... Jag kanske är för smart för internet, jag har lyckats äga tekniken! I rule!
Inga autografer, not today...

Jag behöver inte nån som visar vägen, för jag tänker inte gå den.

Jag älskar dagar som den här. Man slutar skolan tidigt och det finns ingenting att göra. Det får se ut som sju svåra år i lägenheten, det är ändå bara jag som måste hoppa över alla saker. Jag kan springa runt i mina fulaste mjukiskläder hela dagen och skjuta upp middagen till sen kväll, och det bästa är att ingen kan bry sig. Jag kan hoppa runt och dansa till The Killers och det är bara jag som skrattar. Jag kan prata högt för mig själv och det är bara jag som svarar. Det värsta är att om jag känner för att kramas så får jag allt kramas med mig själv också. Men då tar jag, för en gångs skull, fram min optimistiska sida och tänker att det ändå är jag som kramas bäst!

Nu taggar jag sista helgen i januari! Jag och Ida ska till Umeå och äga stan! Ingen kommer att gå säker.
We won't stop until somebody calls the cops, And even then we'll start again and just pretend that
Nothing ever happened!


Nu ska jag äta poppade corn..




Jag trodde inte att jag hade så mycket fräknar...

En drömmare från landet Del 2

Nu är popcornen slut...

En drömmare från landet

Jag ville bara dela med mig med hur grymt mysigt jag har det. Fast jag egentligen gör det tråkigaste i världen, jag förbereder en 60 minuter lång lektion som jag ska hålla imorgon. Trots att jag hatar det jag gör så har jag det riktigt mysigt. Jag sitter alldeles ensam i lägenheten, lyssnar på Hello Saferide och First aid kit. Det är städat och fint och jag poppade en påse popcorn bara till mig själv. Jag dricker avslagen Coca cola, men det gör ingenting, för jag har tänt ljus.

Nu ska jag fortsätta skriva om knäppa scientologer, medans jag tittar på bilder på Robert Buckley, jag är fortfarande förälskad ;)

Ta hand om er nu. Låt inte scientologerna övertala er, de är verkligen knäppa.

Jag faller...

Jag är kär! Jättekär!



Robert Buckley, kom och ta mig!


Skitsamma om turen blev min vän

Jag tror att min lägenhet krymper med tiden. Det känns så, för det är inte jag som växer. Den krymper sakta för att jag tillslut ska vara instängd och inte ens ta mig till hallen. Då tar jag gitarren med mig, hoppar ut genom fönstret och hoppas att någon förbipassarende fångar mig. Jag har sällan sådan tur, men plötsligt kanske det händer.

Jag tror att livet själv försöker djävlas med mig. Det kliar överallt, ögonen svider för att jag är så trött, att jag snart somnar med fingrarna på tangentbordet. Clementinerna jag köpte för inte så länge sedan är snart slut, vilket betyder jag har ett överskott av C-vitamin och snart blir gul, och att papperskorgen snart är full och borde tömmas. Jag vägrar gå ut med soporna nu, jag vägrar. Om jag skulle göra det skulle jag säkert glömma nyckeln och bli utelåst ur mitt eget hus.. Jag skulle inte bli förvånad. Tur att jag inte ska ut med soporna, jag kanske får sova inne i natt om ingenting annat oförutsägbart händer. Som att grannen skulle ha fått galna kosjukan och hela hyreshuset tvingas evakueras och flytta till Stensele. Jag vill inte bo i Stensele. Eller så kommer kanske någon kasta ut mig ur fönstret och stänga efter sig, för att de inte tycker om min nya gitarr och att jag spelar efter tio. Folket i Hsb är grymma.



Det är nog bäst att sova nu innan det händer något mer... Jag fortsätter min kamp mot livet och dess djävligheter imorgon.


Hon är dirtey...

Finess

Jag vill bara tacka världen för den bästa uppfinningen någonsin. Jag förstår inte att jag kunde leva  utan mitt capo, capotasto, capodaster, min barréklämma... kalla det vad du vill, kärt barn har många namn. Det är i alla fall en sak du sätter på gitarren för att ändra tonarten på den låt du spelar. Tack Petter!
Capot får sex plektrum av fem.


Nu ska jag klappa Indian Viciera på flinten, och forstätta drömma om min Ebbe och mitt Capo!


Idiot

Jag vaknade i morse av att syrran öppnade dörren och frågade om jag skulle med och träna. Klockan var 10 över åtta och det är söndag!. Jag började undra om hon fått sig en smäll i huvudet men hon menade det verkligen. Så det var bara att hoppa upp, klä sig och fara på gymet..

Sådana dagar kräver kontraster. Så när jag kom hem fikade jag, la mig framför tv'n och såg Sound of music och West side story. Jag blir glad av musikaler. Dagens största ansträngning var när jag dammsugade efter julgranen.

Det är skönt att ha lov och inte behöva ha dåligt samvete över att man spenderat hela dagen i soffan. Fast egentligen borde jag ha dåligt samvete, jag har 10 ton med läxa som måste göras. Men jag är herre över mina egna läxor, så jag bestämmer.

Nu ska jag gå ner och se mer film, jag kanske borde duscha också.


Minns du morgonljus eller svärta?

Nu är man hemma igen, lagom sliten men med ett leende på läpparna. Jag har haft två jätteroliga dagar tillsammans med brudarna. Vi bodde i världens trevligaste lägenhet med världens trevligaste pojkar next door. Det var skönt att ta det lugnt hos dem när det var ståhej hemma hos oss. Jag fick vara lovedoktor en stund och äta spagetti.

Det är bara nyår en gång om året och ska det va, så ska det va! Så vi röjde på hotellet, det var alldeles lagom mycket folk och de jag ville skulle vara trevliga var trevliga ;)

Nu är det bara att få en bra start på det nya året. Jag har stora förhoppningar på 2009 och har under 2008 lärt sig att allt ont verkligen för något gott med sig.

Tack pojkar och flickor för två kanondagar!

Kram Sara

RSS 2.0