Jag har knappast lärt mig nåt sen sist
Jag älskar min mamma mest i alla fall, trots att jag helt glömt att det var den 29e idag.
Idag var jag och Gösta på bushumör, fast vi kom inte på något bra bus. Fast Gösta var bara allmänt konstig och pratade i en glödlampa. Han tyckte att vi skulle fara och väcka en kille som förmodligen låg och sov, men det kändes inte riktigt snällt. Gösta är ond, the devil himself.
En välkommen vår
Idag har det varit en underbar dag, somnade sent och sov länge. Sedan gick jag på mentorsträffen för att fika Annas Goda Mockarutor. Det är för underbart att kunna sitta på mentorsträffen och prata snygga pojkar med världens bästa lärare. Det är för roligt att hon blir lika galen som jag.
Efter mentorsträffen tog jag och Johanna med oss gitarrerna och gick ner till gamla båthamn, vårt nya sommarställe. Där satt vi och lirade lite gura, sjöng, tog lite kort och myste i solen. Där satt det en gubbe och fiskade genom bilrutan. Jag blev alldeles facsinerad, vilket påhitt. Han hade ett paraply i framrutan också, jag vet inte vad det fyllde för funktion, men han vecklade ut det i alla fall. Med fiskspöet i ena handen och ett paraply i den andra ägde han båthamnen. Tummen upp för påhittiga gubbar.
Jag är lycklig, förutom all stress så är allt perfekt.
Mitt hopp och min helande tröst
Dagen började bra, ett trevligt samtal med en gammal vän, en lugn musiklektion och lunch med Johanna. Sedan vände allt...
Det var dags för naturkunskap.
Jag vet inte om jag nämnt tidigare hur mycket jag hatar det, om inte så - HATAR jag verkligen naturkunskap! Det förstör mitt liv och jag vill bara gömma mig i garderoben när det står Na på schemat. Så nu är mina glasögon prickiga av arga tårar! Jag skulle kunnat spöat på någon idag, men istället gick jag till Iren och svor en stund så kändes det bättre. Iren tyckte att det var en bra idé hon ville ju inte riskera att någon skulle få en käke ur led. ( För det hade jag säkert klarat av, right... ) Jag var så arg att det rök ur öronen.. Sedan gick jag hem för att lyssna på Reggae och här sitter jag nu.
Reggae har en magisk effekt på mig, jag blir hög bara av att lyssna på musiken. Det har nog en mer negativ effekt på grannarna, men klockan är två så det struntar jag fullkomligt i. Jag gör det endast för mitt eget välmående. Det är jag värd efter en så tuff dag.
Lite reggea och ensamhet botar allt. Ibland kan det vara skönt att låsa dörren en stund och strunta i omvärlden. Glömma bort de kommande fyra veckorna, glömma bort människan som var nära på att få käken ur led idag, glömma bort labrapporterna som ska göras, blunda för att det både ser ut och luktar som andra världskriget här inne. Då är det bättre att istället tänka på att jag egentligen är världens lyckligaste och att allt faktiskt är verkligt och det händer mig. Då är det bättre att tänka på att jag snart får avreagera mig på Johanna när hon kommer för att äta med mig som vanligt. Hon är bäst. Jag får tänka på att hon är världens bästa vän och ställer alltid upp, no matter what.
kära vänner i ljus och i mörker
i växlande väster och öst
är ni alltid mitt hopp och min helande tröst
min helande tröst
Look who's dancing now!
Sagan om en fantasi Del 2
Jag har inte ångrat mig, jag vill fortfarande vara ett av dem.
Jag blir alldeles varm i kroppen när jag ser hur de har det. De lurade så många de förmådde på 1a april - De ställde fram skolans klocka två timmar för att få upp fröken ( själv skulle jag i och för sig aldrig kliva upp två timmar tidigare för ett aprilskämt ), Olle plockade en hel säck med sten i hopp om att få den såld, fast han fick så klart inte ett öre. Lasse blev arg för att de lurade honom att han hade hål i brallorna. Jag blir alldeles glad när jag ser hur Lasse skrattar åt lappen de satt på pigans rygg, på dymmelonsdagen, med texten " Oh vad jag tycker om Oskar". De skrattar tills det nästan sprutar mjölk ur näsan på dem.
Lasse trillar i en isvak för att han var lite för kaxig, och Bosse slänger ur sig " Tänk om du kommit hem och vart drunken! ". Jag vill vara ett av dem.
Jag vill forfarande att julen ska vara så där viktig som den var när man var liten. När man gick runt och väntade på paketen tills man blev gråhårig. När julafton betydde väntan och vuxenmat mat hos någon släkting. Jag saknar känslan av att sitta vid matbordet tillsammans med alla vuxna och inte förstå hur de kan äta så mycket och prata så mycket om ingenting. Jag vill att det ska vara lika kul nu att sova över hos någon på en madrass på golvet, som det var när man var liten. Jag vill också leka förstenad och tycka att mamma är värsta partypoopern som kommer och avbryter leken för att det är mat! Jag saknar att vara liten ibland, fast när man var liten ville man vara stor. Man är då aldrig nöjd.
Jag vill ockå ha en piga, eller en dräng... Tänk er vad praktiskt. De skulle få jobba häcken av sig, och göra alla mina läxor.
Jag vill också ha en skomakare i byn som ironiskt nog heter Snäll, fast han inte är särskilt snäll, inte ett dugg. Jag vill ha en skomakare, de finns inte nu. De sitter i alla fall inte i sina stugor och hamrar på skosulor längre och skriker "Stäng döra! " till ungar som nästan snöat bort. De hade allt bra tur som räddades från skomakare Snäll av Pappa.
Jag känner lite med Bosse också. Han är inte riktigt som de andra barnen, han är lite klokare tror jag. Han ser mest deppig ut i och för sig, han är den som somnar innan tolv på nyårsafton. Det är han som slängde tillbaka kräftan i vattnet för att den såg så ledsen ut i ögona. Bosse är nog mitt favoritbullerbarn. Lasse har för stor grop i hakan och är påtok för kaxig, Anna är för tråkig, Britta är för gammal, Olle är bara för mycket Olle, Lisa är iofs rätt söt, Kerstin är för liten och för mycket barn.
Nej nu får det vara nog om BBB. Jag kanske skriver någon rad om mina favoritbarn senare.
Fuck you och tack för mig.
Att fånga en fjäril
Så kan vi sjunga tillsammans om en längtan som aldrig blir still
för alla oss som aldrig vet vad vi vill
Det finns en sång och en dröm
om en lycka så öm
för oss som alltid ska till
att fånga en fjäril
Gårdagens spelning gick hyffsat bra, det kunde ha gått bättre för mig, men det funkade nog. Det var riktigt kul att få sjunga med bandet faktiskt. Det är ett härligt gäng! Man missade då ingenting när man inte kunde se melodifestivalen heller. Synd att vi fick en så kass placering, men vad hade vi förväntat oss egentligen? Kom igen...
Bättre lycka nästa gång.
Enkelt...
Grejen är den att jag inte har något att skriva om annat än att jag är trött, helvetessköljmedlet har början sammarbeta med mig, jag faktiskt är rätt glad och jag har börjat äta gröt till frukost.
Så fuck you och ha en fortsatt trevlig fredagnatt!
Det här är rock!
Det var.. spännande. Där fanns också en två päron hög Rocker, på kanske 12 bast, bakom en gitarr av trä. Om han varit några år äldre, lite längre och kanske kommit in i puberteten så hade jag kastat mig över han ;) Synd. Ina satt bredvid och skrattade åt mig, men han var faktiskt ruskigt söt!
Johanna och Mathilda! Musiker och snickare är de sexigaste männen, det är rent fakta. Fast visst finns det undantag, ganska många undantag antar jag. Men snickare är utsett som det sexigaste yrket har jag för mig. Och musiker.. Mhmm!
Mamma är säkert nöjd...
Medletfrånhelveteskuren började imorse. Och en sak kan jag säga, det smakade inte hallonbåtar! Fast färgen såg ut ungefär som hallonsaft, men ack vilket lurendrejeri. Jag ville be en bön tills porslinsguden. Jag övervägde till och med att hoppa ut genom fönstret, när jag kom att tänka på vilket helvete jag kommer ha varje morgon och kväll i två veckor, men jag behövde bara titta ut så ångrade jag mig.. Det är bara att härda, jag vill inte riskera att vara tandlös innan jag ens får gå på systemet.
Nu ska jag börja ta hand om mina tänder, banne mig. Mina tänder kommer ta så mycket tid av mitt liv, att jag inte kommer hinna träffa riktiga människor. Jag får nöja mig med Karius och Baktus, de blir mina nya vänner. Jag bär med mig dem överallt, tillsammans med mina roliga tandtrådssaker - Floss Picks!
Jag måste sluta vara så hatisk, livet kanske inte är så hemskt ändå. Två veckor med en flytande vätska som jag måste ha i munnen i 60 sekunder , och ett liv i symbios med tandtråd kanske inte är så hemskt ändå. Önska mig och mina tänder lycka till.
Och stackars dom som stänger in sig
Ännu en konstig dag för Pettersson. Tandläkare med dödsbesked, Gösta vägrade i sten att bjuda mig på godis trots terror, Naturkunskapen har gått åt .. hmm.. något håll, Hanna kom cyklandes och vi köpte glass, Presley var på besök - återkommer imorgon, Damien Rice's stämma har fyllt lägenheten en stund, sedan kom Rebecca och ersatte den rösten. Så den största delen av dagen har spenderats med Rebecca och Presley.
Ni lär höra mer från mig senare.
Jag vill slänga dig i soporna och skratta när sopbilen kommer!
Jag tycker inte om dig, eller.. Jag ljuger.. Det gör jag visst det, jag vill inte att du ska i soporna. Jag vill ha dig nära istället, det är trevligare. Jag tror inte att du skulle tycka om att åka sopbil heller.
Alltid lär man sig väl nåt, det var väl så det skulle va
Jag gick ditt med huvudet högt för jag har varit så duktig med mina tänder..
När jag gick hem släpade huvudet i backen.
Allt började bra, jag svarade fin nej på alla frågor om rökning, snusning, sjukdomar och huvudvärk. Allt såg ut att gå enligt planerna. Det kom som en chock att jag har två stora hål som måste lagas och ÅTTA ( !!!! ) hål som är påväg.
Plus att jag riskerar tandlossning vid 17 års ålder om jag inte sköljer nu med något medel från helvetet två gånger per dag i två veckor. Sedan får jag inte slarva med tandtråden heller. Så jag köpte såna där roliga tandtrådssaker, för att förena nytta med nöje. Stackars mamma blev alldeles chockad hon med när jag ringde och berättade nyheterna. Så nu blir det hårda tag, det blir en tuff tid framöver. Må jag överleva mitt öde.
Väntan på mirakel
Fuck måndagar!
Och jag lovar att om en stund, så kan vi skratta åt det här!
Den börjar med ett lagom uppmuntrande sms, som kanske inte är så hemskt ändå. Ett sånt där sms som gör mig förvirrad och jag bara vill kasta telefonen, eller mig själv föresten när jag tänker efter, rakt in i väggen.
...När jag står i duschen råkar jag ut för en gammal klassiker och får schampo i ögat och vatten i örat. Så jag står där och hoppar och håller mig för ögat och drar någon ramsa..
När jag ska borsta tänderna, vad händer!? Jo, självklart faller tandkrämen ner i ljuser som står bredvid kranen. Den här dagen kan inte gå bra. I feel it in my fingers, i feel it in my toes!
Jag hatar måndagar, har det någonsin hänt något bra på en måndag? Jag skulle inte tro det. Låt måndagar förevigt brinna, tillsammans med bloggvärlden. Moahaha.
Sagan om en fantasi
Då skulle jag vilja vara ett av Barnen i Bullerbyn.
Jag vill också bo i ett område med flera små hus intill varandra. Jag vill ha mina bästa vänner i grannhuset. Jag vill vara 11 år igen. Jag vill verkligen vara en av dem, de har inga problem alls.
De läser tidningen för sin farfar som nästan är blind. De läser upp vilka som har dött, och sådant som har hänt. Deras största rädsla är skomakaren som har en hund som de måste mata för att de inte ska bli uppätna. Det är en sådan där magkittlande rädsla, de kan inte låta bli att vara på hans åker när det är översvämning, fast de vet att han blir galen och svär.
De leker strandsatta tror jag, om jag inte minns helt fel. De äter något som de låtsas att de blir helt tokiga av. Sedan leker de sjörövare som ska hitta den försvunna skatten på det sjunkande ( ? ) skeppet. Skatten råkar då vara ett par skor från skomakaren som ska till någon tant i byn. Spännande..
Det tar 100 år för dem att gå bort till lanthandeln. Och de är för lata för att skriva upp en kom-ihåg-lapp så de måste självklart vända halvvägs hem flera gånger för att de glömt att handla hälften. Och de lyckades glömma falukorven av den bästa, trots att det sjungit en sång om den hela vägen till affären.
De har redan bestämt sig vem som ska gifta sig med vem, därför är det egentligen ingen idé att de plockar sju sorters blommor på midsommar! För de vet redan vem de kommer drömma om. Deras liv är perfekta. De lyckas alltid göra något roligt av alla situationer, och självklart får Olle hunden av skomakaren.
De väcker varandra med ett snöre som det knutit fast i stortån sent på natten (klockan kanske var elva) för att de ska smyga bort och titta på näcken.
Jag vill alltså vara elva år, bo i Bullerbyn och helst heta Lisa, Britta eller Anna. Eller kanske till och med Kerstin, fast hon är betydligt mycket yngre än elva, hon kanske är två eller tre. Men tänk så underbart. Synd bara att de inte fanns på riktigt, eller rättare sagt, att deras liv bara var på film. Det var Astrid Lindgrens påhitt allt ihop, hon har skapat en utopi, en värld utan problem som inte ens finns. Gaah!
Jag får helt enkelt leva med att vara 17 år 3 månader 3 veckor och 4 dagar. Livet går vidare.
En svår och jobbig grej
Jag måste, det kan bli ett bra tidsfördiv ( ! ) det kan bli trevligt, kanske.
Jag måste räkna ut vad den ska innehålla också..! Jag får skriva om mina tankar om livet antar jag. Om någon läser mina tankar återstår att se, men jag skriver väl för mig själv så blir jag inte besviken.
Det blir en mjukstart. Mer om mig och mina tankar senare.
Tjollahopp tjollahej!
