Sagan om en fantasi
Om jag fick välja vem och vart jag ville vara just nu.. håll i er..
Då skulle jag vilja vara ett av Barnen i Bullerbyn.
Jag vill också bo i ett område med flera små hus intill varandra. Jag vill ha mina bästa vänner i grannhuset. Jag vill vara 11 år igen. Jag vill verkligen vara en av dem, de har inga problem alls.
De läser tidningen för sin farfar som nästan är blind. De läser upp vilka som har dött, och sådant som har hänt. Deras största rädsla är skomakaren som har en hund som de måste mata för att de inte ska bli uppätna. Det är en sådan där magkittlande rädsla, de kan inte låta bli att vara på hans åker när det är översvämning, fast de vet att han blir galen och svär.
De leker strandsatta tror jag, om jag inte minns helt fel. De äter något som de låtsas att de blir helt tokiga av. Sedan leker de sjörövare som ska hitta den försvunna skatten på det sjunkande ( ? ) skeppet. Skatten råkar då vara ett par skor från skomakaren som ska till någon tant i byn. Spännande..
Det tar 100 år för dem att gå bort till lanthandeln. Och de är för lata för att skriva upp en kom-ihåg-lapp så de måste självklart vända halvvägs hem flera gånger för att de glömt att handla hälften. Och de lyckades glömma falukorven av den bästa, trots att det sjungit en sång om den hela vägen till affären.
De har redan bestämt sig vem som ska gifta sig med vem, därför är det egentligen ingen idé att de plockar sju sorters blommor på midsommar! För de vet redan vem de kommer drömma om. Deras liv är perfekta. De lyckas alltid göra något roligt av alla situationer, och självklart får Olle hunden av skomakaren.
De väcker varandra med ett snöre som det knutit fast i stortån sent på natten (klockan kanske var elva) för att de ska smyga bort och titta på näcken.
Jag vill alltså vara elva år, bo i Bullerbyn och helst heta Lisa, Britta eller Anna. Eller kanske till och med Kerstin, fast hon är betydligt mycket yngre än elva, hon kanske är två eller tre. Men tänk så underbart. Synd bara att de inte fanns på riktigt, eller rättare sagt, att deras liv bara var på film. Det var Astrid Lindgrens påhitt allt ihop, hon har skapat en utopi, en värld utan problem som inte ens finns. Gaah!
Jag får helt enkelt leva med att vara 17 år 3 månader 3 veckor och 4 dagar. Livet går vidare.
Då skulle jag vilja vara ett av Barnen i Bullerbyn.
Jag vill också bo i ett område med flera små hus intill varandra. Jag vill ha mina bästa vänner i grannhuset. Jag vill vara 11 år igen. Jag vill verkligen vara en av dem, de har inga problem alls.
De läser tidningen för sin farfar som nästan är blind. De läser upp vilka som har dött, och sådant som har hänt. Deras största rädsla är skomakaren som har en hund som de måste mata för att de inte ska bli uppätna. Det är en sådan där magkittlande rädsla, de kan inte låta bli att vara på hans åker när det är översvämning, fast de vet att han blir galen och svär.
De leker strandsatta tror jag, om jag inte minns helt fel. De äter något som de låtsas att de blir helt tokiga av. Sedan leker de sjörövare som ska hitta den försvunna skatten på det sjunkande ( ? ) skeppet. Skatten råkar då vara ett par skor från skomakaren som ska till någon tant i byn. Spännande..
Det tar 100 år för dem att gå bort till lanthandeln. Och de är för lata för att skriva upp en kom-ihåg-lapp så de måste självklart vända halvvägs hem flera gånger för att de glömt att handla hälften. Och de lyckades glömma falukorven av den bästa, trots att det sjungit en sång om den hela vägen till affären.
De har redan bestämt sig vem som ska gifta sig med vem, därför är det egentligen ingen idé att de plockar sju sorters blommor på midsommar! För de vet redan vem de kommer drömma om. Deras liv är perfekta. De lyckas alltid göra något roligt av alla situationer, och självklart får Olle hunden av skomakaren.
De väcker varandra med ett snöre som det knutit fast i stortån sent på natten (klockan kanske var elva) för att de ska smyga bort och titta på näcken.
Jag vill alltså vara elva år, bo i Bullerbyn och helst heta Lisa, Britta eller Anna. Eller kanske till och med Kerstin, fast hon är betydligt mycket yngre än elva, hon kanske är två eller tre. Men tänk så underbart. Synd bara att de inte fanns på riktigt, eller rättare sagt, att deras liv bara var på film. Det var Astrid Lindgrens påhitt allt ihop, hon har skapat en utopi, en värld utan problem som inte ens finns. Gaah!
Jag får helt enkelt leva med att vara 17 år 3 månader 3 veckor och 4 dagar. Livet går vidare.
Kommentarer
Postat av: Joyo
Sara, vi kan bli som dom i bullerbyn om du vill :) vi kan gå runt om alla hsb husen till ica, dra ett snöre från ditt fönster till vårt :) säg bara till så går allt att fixa :D
Föresten mycket fin blogg du har :D
Postat av: Han solo
Äsch, de skulle säkert va tråkigt å va ett perfekt bullerby-barn. att vara snart myndig är mycke bättre, lilla Sara;) du ha då skaffat dig en mycket stilig blogg iaf :D
Postat av: Henke
Jag hörde att två av ungarna på senare år har suttit inne för häleri. Jag är rätt övertygad om att resten av barnen har haft någon form av delaktighet i det hela också, de verkar ju spela lite väl oskyldiga trots allt...
Postat av: Anonym
fan lite klockren!
Postat av: Stoffe
Men så upprörd man kan bli :P hahaha
Trackback
