Igår hade min farfar namnsdag.  Det fick mina tankar att rulla. Dagen farfar gick bort är nog den värsta hittills. Jag var inte gammal när jag fick höra att min bästa vän inte fanns längre.

Jag vet inte hur många korsord vi löste tillsammans, fast det egentligen var farmor som sa alla svaren. Jag brukar bli lite nostalgisk när jag läser Kringel för Alfred, en barnbok som farfar alltid läste för mig.

Nej nu ska jag inte sitta här och oja mig, jag hade världens bästaste farfar.
Grattis på namnsdagen.

"Gråt inte över att han är borta, gläds över att han har funnits"