Nu har sista logen för iår varit i Brattbäcken. Jag och Johanna tog bussen ner till Jämtland och dansade logdans tills vi skrattade så vi grät och tills fötterna värkte. Vi träffade en kille som faktiskt hette Håkan. Det var inte Mickeys som spelade iår, det var lite skumt men det funkade ändå. Det var lite småbråk, men ingen som jag kände var inblandad, ingen pissade på någon polisbil iår, och de flesta höll sig relativt lugna. Det var en trevlig kväll med fantastiskt sällskap.

Jag kom till insikt att jag borde bett en nära vän åt mig, fara dit Pepparn växer för länge, länge sedan. Ibland sätter man människor man sällan träffar på en piedestal men besviken slår lika hårt varenda gång man ses. Jag trodde att den här människan var så himla snäll och bra, men ack så fel jag har haft hela tiden. Jag förstår inte vad jag såg.

Så nu har Johanna också sett Tåsjön, himlen på jorden. Gud vad jag trivs där...

Nu är Hampus på ingång!

Tjollahopp Tjollahej