De djävlar, som förändrat mig, ska jag föralltid hämnas
I helgen har jag och Johanna legat ute i våran paviljong och slagits med myggen. Tills vi blev trötta på allt fäktande, då gick vi in och klädde oss så att bara ögonen syntes ungefär. Men de djävlarna tog sig in i alla fall, så jag har myggbett kring ögonen.
Visst de ska finnas för att fåglarna ska ha mat och sånt skit, det kan jag gå med på, men vad fan ska de leva om så mycket för? Det finns ingen som helst anledning, de vore bäst för både de och mig om de kunde hålla tyst.
Förutom myggen har helgen varit undebar, vi skrattade ett tag åt Monty Python, åt oss tjocka på chips som min snälla Mamma hade köpt åt oss, pratade om sånt vi bara kan prata med varandra om - En superkväll helt enkelt! Tack Johanna.
Annars snurrar tankarna runt i huvudet som vanligt och jag vet varken ut eller in ibland, jag vet inte riktigt vart jag ska göra av mig själv.
Jag har födelsedagspresentproblem och behöver hjälp, hjälp mig.
Du är det bästa som finns, näst efter Ipoden såklart.
Du är en tapper myggfighter, men de tycker om dig alldeles mycket för att du ska ha en chans. Appropå det så tycker jag oxå om dig väldigt mycket men jag är inte så nära att jag kan bita dig runt ögonen, fast jag skulle nog inte vilja det iaf.
Bara vara nära, vi är för långt ifrån varandra.
Det jag skulle komma fram till var vilket som att jag saknar min lilla Dente, min vackra vän.
Fortsätt kämpa med både mygg och tankar, du kan tackla dem!
