Jag fick nyss en lång och trevlig kommentar av en barndomsvän. Hon påminde mig om lite gamla minnen, som vanligt. Det fick mig att bli lite nostalgisk faktiskt. Jag saknar henne, Anna kom hem.

Jag sitter här, klockan halv tre en midsommarnatt och tänker på då jag och hon spelade dataspel tills ögonen blödde när vi var små. Vi satt på golvet och gjorde kläder till våra nallar. Den nallen är faktiskt en av dem jag valde att spara när vi skulle skicka med leksaker till Ryssland. Jag hade något av en gosedjursmani när jag var liten, jag har alltså flera sopsäckar av dem nere i källaren.
Vi satt nere i våran källare jättelänge bland rottbajs och pratade om lustgas.

Jag minns särskilt en gång, när jag vi stod i deras badrum och skulle borsta tänderna. Som vanligt stod jag bredvid Anna och hon blev lika sur varenda gång hon såg att jag var längre än henne. Hon förstod inte hur det kunde komma sig eftersom hon faktiskt var äldre än mig! Det gick inte in i hennes lilla huvud. Jag satt mig ned på deras badkarskant och försökte övertala henne om att jag hade damp. Jag var så seriös jag kunde och vi hade jätteroligt åt det.

Jag minns när vi gjorde små falukorvar, tårtor och smörpaket av modelera när vi var små. Och en kompis till Annas familj var och hälsade på några veckor senare, och hennes barn hedde ( ? ) sönder våra konstverk. Ack vilken sorg det var.

Och kycklingarna vi hade i små lådor.

Det var tider det, jag saknar att vara så liten. Jag minns också när vi låg ute i en liten stuga och hade med oss ungefär femtioelva KP tidningar, vi skulle ha korsordsmaraton.

Anna jag saknar dig, vi måste ta någon kväll i sommar och lösa korsord och prata om gamla minnen och grundskolelärare.