Idag har det varit en konstig dag som lett fram till konstiga tankar. Vi har provat studentmössor och haft balmöte. När jag stod där med studentmössan bak och fram på huvudet och många av mina vänner bredvid mig, letandes efter rätt storlek, så förstod jag att nu är det fan dags! Nu är det snart dags att ta sin fight med livet, nu är det snart dags att ta sig själv i kragen och åstadkomma något - att bli något.

Jag vet inte vad resten av alla de 90or som snart tar studenten känner, jag kan bara prata för mig själv. Allt har gått så fort bara, jag hann inte riktigt med i svängarna.  Jag hann inte ens med att jag faktiskt blev vuxen, nu har man gjort mycket i livet och fått sig lite tjockare skinn på näsan. Jag hann inte ta vara på stunden, den bara flög förbi.

Igår satt jag inne på Lunarstorm, där man inte varit aktiv på bra länge, jag gick in för att kolla om jag hade några gamla dagboksinlägg som kunde vara roliga att läsa - som på ett bananskal, halkade jag in på Johannas lunar och satt mig istället och läste hennes dagboksinlägg. Jag skrattade, och jag grät. Jag läste i ett inlägg där hon hade skrivit hur glad hon var för att hon snart skulle få bredband. Har vi alltså levt utan bredband? Hur kändes det? Var det tiden när man fick vänta tillo efter 18:00 att sitta sin korta stund på internet, för då var det lite billigare...

Jag läste i alla fall så långt bak att jag hamnade i slutet av 2003, sedan tog det slut. Det var en underhållande kväll och jag tappade tidsuppfattningen, klockan är 11 och jag ringer min syster för att höra hur hon mår. Hon låter lite konstigt men jag tänker inte mer på det förrän hon klart och tydligt klargör för mig att klockan är 11 och jag hade ringt och väckt henne.

Så nu sitter jag här och ler åt livet, jag har bara en sak i tankarna. du.

Önska mig och resten av alla som snart tar studen lycka till!

Lycka till!