Jag drömmer lite till, så jag nästan tror att du finns...

Nu sitter jag i datasalen på skolan och lyssnar på musik på så hög volym att jag inte hörde att Blondie satt och ropade på mig. Jag tycker om att stänga ute världen. Jag tycker om Jack Johnsons beat..

Hade jag fått som jag velat hade jag suttit och valt färger till brudtärnorna på mitt och Andreas bröllop just nu. Solen hade värmt mig och jag hade inte haft sådan förbaskad huvudvärk.. Men nu går ingenting som jag vill, som vanligt. Andreas som är mannen i mitt liv vet inte om att jag finns, solen har slocknat och mitt huvud sprängs snart.

Nu är det bara nio veckor och fyra dagar kvar.. Jag är inte säker på att jag vill bli vuxen. Jag har inte varit barn färdigt än.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback