Imorgon vänder den vanliga vardagen mot något så mycket skönare. Det är lov och alla är lediga. Vi ska fira påsk, en högtid vi ska fira till minne av Jesu död och uppståndelse. 

Vi firar med att fylla hela huset med tuppar, hönor och kycklingar. Vi börjar helt plötsligt att tycka att gult är en "rätt hyffsat fin färg ändå". Allt blir gult; gardiner, dukar, tänder osv... Vi klär grenar med fjädrar i alla världens färger och ofärger... Påskharen är ett faktum och barnen äter godis. Lika mycket som vilken dag i veckan som helst, egentligen, men den här gången kommer godiset i ett ägg med harar och tuppar på. Det är förmodligen också gult. Det gör det lite roligare och lite godare. Det kan ni nog hålla med mig om. Samtidigt som det blir någon slags statussymbol när vi börjar jämföra varandras påskägg. Störst ägg blir störst drägg helt enkelt, rent logiskt...

Jag firar påsk för att man får äta mycket godis. Det är enda tiden på året som affärerna säljer ihåliga chokladkaniner!! Jag firar påsk för att det är den enda helgen på året när man kliver upp varje morgon, packar och åker ut med skotrarna. Det är enda helgen på året som vi firar i dammkojan och vi inte riskerar att frysa hår och tår av oss när vi ska på dass. Det är en av alla de helgerna när man är ledig och får sova en stund. Jag tycker om att sova, därför firar jag påsk.

Jag kan nu konstatera; att de flesta, med mig, inte alls tänker särskilt mycket på att Jesus dog och uppstod, när det trots allt är det vi firar. Jag kanske inte är den enda som mest tänker på godis... Förmodligen inte. Med det sagt vill jag bara önska er en trevlig påsk. Ät inte ihjäl er, blir det godis över så kan ni nå mig på mailen så talar jag om min adress. Inga problem!

Jag tycker om påsken. Tack Jesus.