De är typ 13
Jag minns när jag var 13 och trodde att jag visste allting om livet. Nu är jag 18 och vet att jag inte har en aning om vad livet innebär. Jag får gå på krogen, gifta mig och rösta, men jag vet ingenting om livet.
De är 13 och tror att de har full koll. Observera att de räknar hur många folköl de har druckit och att de skryter om det för vännerna imorgon. Fast de omvandlar lätt folköl till 7,2or och de avrundar gärna till närmsta 10tal. De tror att det är häftigt att byta ut varje andningpaus, mellanslag, vokal OCH konsonant mot ett: "typ", "ba", "asså" eller "lixom", gärna alla fyra på rad... De har fel.
De har fortfarande inte lärt sig hur man stänger en dörr utan att få mitt porslin att skaka ner från hyllan ( !!! ) men de tror att de vet allting om livet. Om de någon gång frågar mig om livet ska jag inte svara, jag ska bara rynka på ögonbrynen och gå där ifrån.
Jag vet ingenting om livet, jag vill aldrig mer vara 13.
Du har förstått vad livet innebär.
..att aldrig någonsin behöva tro sig veta allt, precis som alla 13 åringar gör!
Du äger stjärt! :)
Men jag är ju bara 13 och du gillar ju mig ändå har jag märkt, jag ser dina blickar mot mig och vad de antyder ;)
13 åringar är ett mysterium. Så fort de blir lite äldre och blir mer öppensinnade tänker de tillbaka nåt med stilen "hur fan kunde jag göra så?!", ungefär precis som jag själv gjorde.
Jag vill aldrig vara 13 igen.. Tycker vi ska vara snälla mot 13-åringarna dock, för som jag minns det var det förjävligt.
Min syster fyller 13 och ett och ett halv år. Det skrämmer mig...
13 år, skulle vara ganska bra ändå, skönt att tro sig veta vad livet innebär och inte vara 27 och mamma och inse att man fortfarande inte vet vad livet innebär...
