Idag köpte jag mitt sjätte par Adidas Superstar II. Mamma fick spunk. Jag fick spunk, men jag var  tvungen, skorna ropade på mig. Nu äger jag de svarta orginalen också. Det går inte att komma undan att vi människor blir glada av att köpa saker. Synd bara att vad det handlar om så är det bara nytt tills vi öppnat kartongen. Sedan provar vi vår nya skatt och lägger sedan bort den på hyllan för att inte ta fram den igen på ett tag.

Ett sjunde par kommer göra mig exakt lika glad. Tro mig.

---

Duvans vandrarhem har börjat bli som ett litet hem eller något, ett mycket litet hem med trevlig personal. Idag låste jag upp dörren till mitt tredje rum i ordningen, kastade mig på sängen och åt två äpplen. Jag packade upp min dator och lyssnade på youtube. Det här rummet har i alla fall inget stort mellanrum mellan dörren och golvet. Så jag behöver inte vara rädd för att grannarna ska höra att jag inte lyssnar på reggae utan att jag fortfarande är fast i Spice Girls. Min kärlek till reggae är bara en täckmantel. Det är en hemlis, berätta inte för någon. Jag vet att jag inte är ensam.