Precis när jag tänkte att ingenting kunde gå mer fel så får jag slut på pengar på min mobil. Vilket betyder att jag sitter här och väntar, utan resultat, på att någon ska ringa. Och eftersom jag inte kan ringa någon så kan jag inte heller ringa tjejerna i det andra trapphuset så att de kunde komma ner och öppna så att jag kunde låna Jessicas Ipodkabel. Det hade i alla fall gjort det lite bättre. Nu sitter jag och spelar de fem låtarna jag har på datorn, om och om igen...

Jag åt nyss en inte så god lasagne och upptäckte att det bor två skumma män här som jag nu försöker undvika.

Eftersom jag sitter och skriver detta i word börjar allt kännas lite mer hopplöst. Det är ingen som hör mina rop! Om någon i alla fall kunde läsa detta, kanske denne någon kunde förstå att min undermening i detta inlägg var: RING MIG!!! Men nu finns det ingen som kan läsa..

Just för att turen verkligen verkar vara på min sida, så kommer säkert nästa som ringer vara någon som ringt fel eller som jag verkligen inte kan fråga om de kan skicka ett sms till min mamma och be henne ringa mig...

Harpan är min bästa vän... Trots att jag aldrig vinner...

Körlektionerna har i alla fall gått bra, så bra som var förväntat av mig i alla fall. Hurra...