Jag sitter och ser på Så ska det låta i min ensamhet. Det är mörkt i lägenheten och de sjunger kärleksballader, det går att ta på ensamheten här inne.

Sen kommer Claes Malmberg som en frisk fläkt och får mig att skratta så tårarna rinner. För er som missade hans inslag i Marie Picasso's tolkning av Nothing compares - ni missade verkligen något. Classe pratsjöng något i bakgrunden till Maries wailande, något på jamaikansk engelska om hur han väntade på att hans lovah skulle ringa. 

Claes Malmberg är en sån där buddhist som jag bara vill krama.

Tack Claes för att du lyfte mitt tak och för att du fick mig att skratta när jag kände mig som mest ensam.

---

Jag följde med Claes till nästa program, Grillad, på ettan. Ett humor program med mycket skratt och lite för mycket påhopp faktiskt.

Per Morberg var huvudgäst i programmet och det fick mig att vilja byta kanal. Men jag bet hårt i kudden och såg hela programmet ut. Jag är lite rädd för Per, men Claes gjorde mig lugn och glad igen.

---