Idag sa jag hejdå till Lisa på busstationen. Det känns motigt att de flesta av mina vänner har flyttat och att man ses allt för sällan.

Lisa har alltid varit en av mina bästa vänner.

Hon har alltid svarat i telefonen när jag varit i behov av en pratstund.
Hon är med om så konstiga grejer att mitt liv verkar normalt, skönt.
Hon bakade negerbollar och ställde i kylen när jag var riktigt deppad.
Hon förstår mig och vet hur man får mig på bra humör igen.
Jag älskar att vara i Lunkan med henne och berätta allt.
Hon är alltid sig själv, vilket jag beundrar henne för.
Jag minns hur vi brukar sjunga tillsammans.
Lisa kommer alltid vara en av mina bästa.

Jag saknar dig Lisa, du är alltid så långt bort.

Kram Din Tåsse