I helgen är det Brännbollsyran i Umeå. Sol och värme utlovades och så också vin och gott sällskap.
Jag gjorde en snabb övervägning och en hemresa blev inbokad. Överraskade Glenn och kom hem en dag tidigt.

Som Ronny Eriksson sjöng 1994;
"Det är här man känner vart stigarna går
och man vet vem som är släkt med vem."

Det är något särskilt med att komma hem.
Att komma hem till mitt kära norr är underbart.
Man känner alla och alla känner en, man kan vara sig själv.

En kväll vid vattnet med eld och en korvring efter en lång spinkartur med noll i utdelning.
En överkokt kaffepanna, upptinat fikabröd och en dålig rulle.
En helkväll i soffan med de som känner en bäst.
Kvalitetstid vid middagsbordet med Mamma och Pappa.

Var hemma hos Mamma och Pappa för några dagar sedan och känslan av bekanta lukter och det välkända ljudet av knarret i trappen gör mig lugn.

Är det ens nödvändigt att vidareutveckla?

"Hur det än blir så ska gudarna veta
att det finns inga bojor eller band
som kan hindra mina tankar att färdas norrut
på våren, som en flygande and."