"Hemlängta mig så hemlängtar jag dig"

Att läsa på universtietet är det bästa jag gjort och jag trivs verkligen där, men ibland längtar jag hem.
Jag längtar efter Glenn, jättemycket. Jag längtar efter mitt hem, mitt riktiga hem.

Idag när jag satt på bussen tänkte jag på det, jag tänker på det när jag går i Lindellhallen på campus, jag tänker på det när vi är ute - hur konstigt det är att jag inte känner alla jag möter. Att det finns människor här som inte har någon aning om vem jag är. Det är något som är skönt med att få komma hem, att veta vilka man möter på ICA, att inte kunna gå att handla utan att stanna för att prata med någon man känner. Jag har fortfarande inte vant mig vid tanken riktigt. Vissa människor kanske tycker att det är rätt skönt att vara någorlunda anonym, men sån är inte jag.

Vi var ute på 3an förra helgen och jag blev så glad. Det var samma gamla par som bråkade som alltid bråkar, han som alltid dricker för mycket drack för mycket även förra helgen. Men också samma värme, samma kramar. Bekanta ansikten överallt, människor jag tycker mycket om.

Folk säger det, att du kommer inte vilja flytta tillbaks till inlandet när du bott i stan ett tag. Men som det känns nu tror jag att de har fel.

Nu blev det ett sånt där deppinlägg igen, jag måste skärpa mig! Så fort jag kommer hem så kommer det nog ut en bildbomb igen.. Eller,ska jag kanske lägga ut en nu med lite gamla bilder jag har på datorn... Jag tror jag gör det.

Puss och kram