Gårdagen gick i rädslans och tacksamhetens tecken.
Rädsla över att vi kunnat förlora någon som vi älskar, och tacksamhet över att vi inte gjorde det.
Han kom hem hel och det är vi alla så otroligt tacksamma över.
Det är skrämmande att se hur fort saker kan hända och hur nära det kan vara att allt skulle förändras.
Nu gick det bra och det är vi glada över.

Kring 100 fordon var inblandade i olyckan och mitt i smeten var vår pappa.
Ett samtal från storasystern fick hela världen att stanna.
Men som sagt, nu är han hemma och vi är så glada för det.

Vår pappa kom hem hel men jag tänker också på de som skadades och på mannen som omkom.
Jag tänker på den där versen nivet..
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldeles oväntat sker.."
Jag tänker på allt hemskt som min pappa och andra på olycksplatsen fick bevittna.
Det är svårt att ens föreställa sig hur det var.

Älskade pappa, det var så skönt att få hem dig.
Det är så skönt att veta att du mår bra.