Farsdag
Far lilla far, vem är väl som du? Ingen i hela världen!
Barack
Vi försökte valvaka, det gick inte så bra, jag somnade på golvet.
På tal om politik, det är precis vad vi pluggar nu. Eller pluggar och pluggar, försöker plugga är nog orden jag söker. Jag känner mig otroligt omotiverad, som sagt, jag kan inte ett skvatt om politik.
Bosse, vår lärare är söt dock. En riktig mysfarbror.
Önskar att jag var en sån, som var intresserad och hade läshuvud. Politik är inte min grej, men jag gör så gott jag kan, typ.
Nu är rasten snart slut och Bosse ska fortsätta sin föreläsning. Jag tycker att han gör det bra, för att är förkyld som attan, ett systemfel som han själv kallar det.
We go cruising to entertain ourselves
Hemtentan är klar och inlämnad. Jag firade detta med ett besök hos världens bästa frissa, hade dessutom turen att ta en lunch med henne också. Nu är luggen som den ska, håret är rött igen och jag har lämnat hårnålarna hemma.
Hade en jättetrevlig helg som jag spenderade med gamla vänner. När vi satt där, i bilen mitt i natten tänkte jag på hur mycket allting har förändrats. För sju år sedan var vi de som åkte på trimmade mopeder på tipsrundan för att sedan kunna åka hem och äta bullar. Vi var dem som hängde ihop i vått och torrt. Idag sitter vi här, med olika mål i livet. Någon jobbar häcken av sig, någon har stora mål och idéer för framtiden och jag pluggar på universitetet. Om jag hade kunnat se in i framtiden då vi gick i 9an hade jag nog skrattat åt oss nu. Vi skulle alltid hänga ihop, idag ses vi mer sällan än ofta. Men ibland passar allt, ibland tar vi oss tiden att umgås tillsammans som om vi fortfarande var 15 år. Vi är lika töntiga som då, vi sjunger samma låtar och skämtar om samma saker.
Nu sitter jag på NUS och väntar på bussen hem, jag ska hem och bara vara ledig i en hel vecka.
Jag ska mysa ner mig i vår soffa och se gråtvänliga romaner, jag ska gå långa promenader om vädret tillåter.
Jag ska kramas och sova, ja, det ska jag göra.
"You got a fast car
We go cruising to entertain ourselves
You still ain't got a job and I work in a market as a check-out girl
I know things will get better
You'll find work and I'll get promoted
We'll move out of the shelter
Buy a bigger house and live in the suburbs"
Bildbomb från åren som gått.
Studenten, en dag vi alltid kommer att minnas. Linn och Wim gjorde det de skulle på flaket
En smått "säsongsberusad" Sara och en söt Glenn på studentlunch
Samhällsprogrammet var avklarat
Sjung om studentens lyckliga dar..
Jag och min då nyfunne pojkvän. Åren går fort. Då kändes det långt bort att flytta ihop. Nu ligger jag i Umeå och längtar till vårt gemensamma hem.
Hemlängtan
"Hemlängta mig så hemlängtar jag dig"
Att läsa på universtietet är det bästa jag gjort och jag trivs verkligen där, men ibland längtar jag hem.
Jag längtar efter Glenn, jättemycket. Jag längtar efter mitt hem, mitt riktiga hem.
Idag när jag satt på bussen tänkte jag på det, jag tänker på det när jag går i Lindellhallen på campus, jag tänker på det när vi är ute - hur konstigt det är att jag inte känner alla jag möter. Att det finns människor här som inte har någon aning om vem jag är. Det är något som är skönt med att få komma hem, att veta vilka man möter på ICA, att inte kunna gå att handla utan att stanna för att prata med någon man känner. Jag har fortfarande inte vant mig vid tanken riktigt. Vissa människor kanske tycker att det är rätt skönt att vara någorlunda anonym, men sån är inte jag.
Vi var ute på 3an förra helgen och jag blev så glad. Det var samma gamla par som bråkade som alltid bråkar, han som alltid dricker för mycket drack för mycket även förra helgen. Men också samma värme, samma kramar. Bekanta ansikten överallt, människor jag tycker mycket om.
Folk säger det, att du kommer inte vilja flytta tillbaks till inlandet när du bott i stan ett tag. Men som det känns nu tror jag att de har fel.
Nu blev det ett sånt där deppinlägg igen, jag måste skärpa mig! Så fort jag kommer hem så kommer det nog ut en bildbomb igen.. Eller,ska jag kanske lägga ut en nu med lite gamla bilder jag har på datorn... Jag tror jag gör det.
Puss och kram
UmU
Skolan har dragit igång igen. Imorse kände jag mig sådär stolt när jag gick in på Campus. Stolt över att jag äntligen är här, på universitetet. Det här är något jag velat länge, men jag var aldrig säker på att jag skulle lyckas. Nu sitter jag här i Lindellhallen och läser en vetenskaplig artikel till en föreläsning. Jag lever min dröm.
Vissa förstår inte hur jag kan tycka att det är så roligt att gå skola och hur jag kan se fram emot det så mycket.
Jag förstår inte att de inte kan förstå.
Föreläsningen som börjar klockan 10 heter Psykologi - Behavioristiska & Kognitiva teorier. Det ska bli intressant och lärorikt, det vet jag, även om jag inte riktigt kan förstå vad det kommer att handla om exakt. Vi har en föreläsare som passar mig perfekt, en kille som inte är för akademisk men som är jordnära och har en bra berättarröst. Det kommer bli en bra dag idag.
Off to Nbvh.
Hanna
Varför har jag aldrig provat att göra GIFbilder förut? Det här var ju skitkul!
Nu måste man bara lära sig ordentligt :)
Komplicerad
Var ska man börja? Vad vill ni läsa om?
Jag vill inte gå för nära, eller verka för distanserad. Jag vill inte låta deppig, men samtidigt inte bara rida på dåliga ordvitsar och torra skämt. Kanske gör jag det för komplicerat, fast.. Komplicerad är ett av mina många mellannamn.
Sara Paulina Kompliceread Alldelesförkänslosamibland Tänkomjagbarakundelagamat prataralldelesförmycketfördetmesta minatummarharvuxitfastiminiphone [...] Pettersson
Jag är varken någon Kissie, Foki Eller Kenza.
Jag är inte MatTina, Megan Fox eller Mia Skäringer heller för den delen.
Jag är Sara Pettersson och gör mitt bästa för att bära den titeln med stolthet.
Så några torra skämt, deppiga toner och alldeles, för många, kommatecken, är nog några av de få grejer ni får stå ut med om ni tänkt fortsätta läsa här.
Tack för mig
/Sara Paulina Kompliceread Alldelesförkänslosamibland Tänkomjagbarakundelagamat prataralldelesförmycketfördetmesta minatummarharvuxitfastiminiphone [...] Pettersson
Jag längtar!
Sex veckor är redan avklarade och efter det följer tre veckors ledighet innan skolan drar igång.
Jag längtar.
Jag längtar till pluggstunder i Tornet, jag längtar efter mina tjejer som jag brukar se varenda dag.
Jag längtar til intressanta föreläsningar och till basgruppsträffar.
Jag längtar.
Men innan skolan sätter igång ska jag vara ledig. Jag ska ut och springa mycket och se många romantiska filmer.
Jag ska läsa några böcker, som inte alls är studierelaterade.
Sist av allt ska vi ha en sjudundrandes fest för att fira teminstart.
Lövberg
Fiskehelg i Lövis. Vi hade nog kunnat fiska mer och äta mindre, men helgen blev lyckad i alla fall.
Dansgalan - Håll om mig.
Igår var det dansgala, och vilken dansgala sen.
Jag hade en grym kväll tillsammans med vänner som man känt länge och fick möjligheten att diskutera gamla minnen med. En kväll med nyfunna vänner och vänner som man ser allt för sällan. Det kanske blev lite för mycket vin för vissa, lite för mycket regn enligt några och lite ont i fötterna för de flesta. Det är sådant som hör den årliga dansgalan till och som gärna får göra det.
Nanne Grönvall underhöll på utescenen, vi hann precis till Håll om mig. Släpp inte taget om mig.
Elisas och Streaplers underhöll i danslogen och där spenderade vi största delen av tiden.
Kvällen var en underbar blandning av vitt vin, skinnjackor, kramar, tryckare, gamla minnen, vackra människor och massa massa sång.
Nu är Storumandagarna över och det är ett år till nästa gång. Tur att ett år går fort.
Det åskar ute, jag såg nyss blixten. Jag hann räkna till tre potatisar innan det mullrade. Den är nära.
Världens sötaste barn
Bäverjakt
Det ligger så många bilder på hårddisken som jag vill visa.
Här är tre bilder från en kväll då bäverjakten satt igång och vädret var underbart.
Dock blev mina bilder den enda utdelningen för kvällen, inte mig emot.
Överstjuktan
Helgen spenderades i tält i Överstjuktan. Vilken Helg.
Det är hit man kommer när man kommer hem
I helgen är det Brännbollsyran i Umeå. Sol och värme utlovades och så också vin och gott sällskap.
Jag gjorde en snabb övervägning och en hemresa blev inbokad. Överraskade Glenn och kom hem en dag tidigt.
Som Ronny Eriksson sjöng 1994;
"Det är här man känner vart stigarna går
och man vet vem som är släkt med vem."
Det är något särskilt med att komma hem.
Att komma hem till mitt kära norr är underbart.
Man känner alla och alla känner en, man kan vara sig själv.
En kväll vid vattnet med eld och en korvring efter en lång spinkartur med noll i utdelning.
En överkokt kaffepanna, upptinat fikabröd och en dålig rulle.
En helkväll i soffan med de som känner en bäst.
Kvalitetstid vid middagsbordet med Mamma och Pappa.
Var hemma hos Mamma och Pappa för några dagar sedan och känslan av bekanta lukter och det välkända ljudet av knarret i trappen gör mig lugn.
Är det ens nödvändigt att vidareutveckla?
"Hur det än blir så ska gudarna veta
att det finns inga bojor eller band
som kan hindra mina tankar att färdas norrut
på våren, som en flygande and."
Hur märkligt kan man må?
Jag är så nyfiken, så nyfiken att jag snart spricker.
Vem kom på idén att stänga in 20, för varandra okända personer, i ett hus i 106 dagar?
Sedan är det inte nog stort socialt experiment att bara låsa dörren och se vad som händer.
nejnej.
Arrangera en skräckvecka, en bröllopsvecka och varför inte en vikingvecka när vi ändå är igång?
Veckan då alla skulle vara superhjältar tog ändå priset. Det går att skära i den infekterade stämningen i huset med kniv, då ser vi till att alla deltagarna blir beronde av varandra. Hela huset rasar om någon väljer att sätta sig på tvären.
Vi fick följa Flushman som var herre över toaletten och därför den enda som fick spola, vi har Doorwoman som är den enda som kan öppna dörrar och sist och absolut minst i urvalet, har vi Babytrooper som är den enda som får hantera tvål, shampo och balsam.
Men det som fascinerar mig mest är faktiskt att jag sitter bänkad varje kväll 22:00 och tittar på skiten.
"Stackars dom som stänger in sig, 100 dagar utan heder.
Stackars dom som lever så, stackars dom som tittar på.
Hur märkligt kan man må?"
Veckan är kommen, en helg är försvunnen.
Äntligen måndag, äntligen, och livet börjar på nytt igen.
Så sjöng Jörgen Schelander och grabbarna en gång,
rent spontant vet jag inte om jag skulle säga att jag håller med dem.
Måndagar är en sån dag, en sån dag som är nödvändig för att komma igång,
men som man gärna hoppar över.
Måndagar är en sån dag då man inser att golvbrunnet i duschen måste rengöras (läs saneras),
en sån dag man jobbar hela dagen utan att få någonting gjort.
Måndagar är en sån dag då man tappar sista skvätten tandkräm på kanten av handfatet för att det sedan sakta ska glida ner och landa som en blåvit fläck på badrumsgolvet.
Idag var en sån måndag, nivet, helt onödig men ack så trevlig.
Dagen gled inte obemärkt förbi för att sluta med datorn i knät i min källare, nejnej.
Dagen gled förbi med buller och bång, ett tappat kopieringskort och ett hopplöst humör.
Vi gjorde oss dock förtjänta av timmar med BB och massa dösnack.
Kan bara säga att den behövdes för att komma igång.
Längtan
Det är måndag, jag kom till Umeå imorse, och ändå längtar jag hem så fruktansvärt mycket.
Det gör nästan ont på riktigt.
Livet
Glenn ligger bredvid mig och snarkar och jag kan bara tänka på hur bra vi har det och hur lyckliga vi är.
Helgen som var spenderade vi på ett fantastiskt trevligt bröllop tillsammans med de bästa. Vi fick med oss många fina minnen hem.
Jag fick det nog allra bäst.
Puss
Ubbe levererar
Sitter på en föreläsning som skulle börjat klockan 19:15 men föreläsaren hade läst fel på schemat och kom sent.
Det är filosofen igen, Filosofen Ubbe.
Hans hår var yvigare än vanligt, såg ut som att han gått lös med locktången på morgonen.
Om jag ändå på något sätt kunde förklara hur flummig och förvirrad han är.
Jag vet inte vad jag ska säga för att göra hans filosofiska jag rättvisa.
Ubbe är en man med smala fingrar och rödlätt lockigt långt hår.
Han är så blek att en magnesyl på magen skulle framstå som en leverfläck.
Han har glasögon, med mycket smal, nästan obefintlig ram.
Ubbe är filosof och brinner för Platon och Popper och Derrida, focaults lärljunge.
Nu ska jag spendera den närmsta timmen med att fundera ut om Ubbe lever ensam
och om jag skulle komma fram till att han nog lever med någon så ska jag
fundera på hur hon kan vara. Hon måste ha ett tålamod som är enormt.
